17 september 2010
Då beslutar vi oss för att ta bussen till Panama City, ca 1,5 tim.
med expressbussen från Colon. Kostar 4 dollar/person t o r,
inklusive air conditioner och TV ombord. 
Tar in på ett hotell och stannar fem dygn. Hoppsan!? Här kostar  
det 77 dollar i avgift, om man betalar rummet med kreditkort.
Vi betalar naturligtvis kontant.
Senast vi bodde på hotell, var på Madeira i november 2008.
Härligt att byta miljö för en period.
På lördagen gick vi från hotellet som ligger i centrum, till Casco Viejo 
(Gamla sta’n). Det är en liten (lång) bit att gå och jag lyckades att få
kraftiga skoskav. Hade bytt från mina fotriktiga, rejäla sandaler till ett   
par nättare, för att använda i storsta’n. Ska man vara fin, så får man
lida pin. Janne var lite förnuftigare.
Gamla sta’n har många vackra hus och flera fina torg.

Tyvärr så är det också många hus som är förfallna, som på så många
andra platser vi besökt.

Han styrde Panama fram till USA:s militära invasion av landet, i
december 1989.
I våras utlämnades Noriega från USA till Frankrike, där han avtjänat
ett långt fängelsestraff för penningtvätt, narkotikahandel och korruption.
Nu väntar kanske ytterligare 10 års fängelse för diktatorn.
Panama har begärt Noriega utlämnad till hemlandet. Där har han dömts
till 60 års fängelse för människorättsbrott.
                                   
I centrala Panama City, är det fullt av skyskrapor, banker, restauranger, 
hotell och affärer.

Dom flesta skyskraporna här, har byggts och byggs av maffiakarteller,
liksom i Cartagena, Colombia och det är ett sätt för dem att tvätta
pengar. Dom bygger, låter lägenheter stå tomma och betalar själva in
dyra hyror.
Det är inte så vackert med alla dessa skyskrapor som står tomma eller
alla påbörjade husbyggen, vilka aldrig tycks bli färdiga.

På söndagen åt vi lunch med Karsten, som ursprungligen kommer från
Danmark och har bott här i 43 år.

Han har sedan 13 år tillbaka följt, i första hand skandinaviska, seglare
runt om i världen och gett dem väderprognoser.
Han är en mycket sympatisk man och delger oss sin kunskap om
Panama.
Dagen efter tar han oss på en biltur och visar oss tre marinor. I någon
av dem kommer vi att ligga, när vi gått genom kanalen.
Janne och jag besöker därefter slussen vid Miraflores och ser flera
fartyg som slussar.

Senare slussar en segelbåt och besättningen har vi träffat i
Cartagena, Kuna Yala och Portobelo. Båten heter This side up,
ovanligt och roligt namn som man inte glömmer i första taget.

Den slussen åker vi över, varje gång vi åker till Colon för att handla.
Marinan har en minibuss som man kan åka gratis med till köpcentret
på vardagar, vilket ligger en halvtimme härifrån. Åker man på lördagar,
kostar det nästan 9 dollar/person t o r!?

Marinan är omgiven av San Lorenzo nationalpark, med orörd regnskog.             
Det är kanske den bästa platsen att se djurlivet i Panama.
Här tränade tidigare amerikanska soldater, för djungeloperationer.
Under en promenad i parken, vilken är vacker och välskött, fick vi se
några dödsskalleapor (ekorrapor) som hoppade bland träden. Namnet
dödskalleapa har den fått efter ansiktet och namnet ekorrapa, för att
den inte använder svansen som griporgan under klättringen, utan för att
hålla balansen med. Dom rör sig mycket snabbt i träden.

Vi har inte bara sett apor utan också krokodil, tre gånger.
Första gången var en alldeles intill vår båt. Det tog en liten
stund att fatta att det verkligen var en krokodil. Nu är vi vana
när vi sett den/dom två gånger till i närheten. Vi tror att det är
samma krokodil, men vem vet?

Under en annan promenad i regnskogen såg vi flera försvars-
anläggningar från början av 1900-talet, vilka byggdes i samband
med byggandet av kanalen.

Under tiden här har vi knutit nya kontakter och träffat gamla bekanta.
En gammal bekant är Patricia och Wiebe från Nederländerna, ombord  
på Vreeland, ett f.d. svenskt fiskefartyg. Vi träffade dom första gången
i Cartagena.

Ett par nya är Lynn och Randy från Canada, ombord på High States.
Vi har haft mycket trevligt ihop några kvällar, innan dom seglade
vidare.

Efter att ha väntat i nästan tre veckor, så ser vi att kranen är i bruk och
sjösätter en båt den 1 oktober.
Vi väljer att ta upp båten följande onsdag, eftersom varvschefen
inte kan garantera att det finns några anställda på varvet förrän då!?
                                                                 
På onsdag morgon kommer vi upp på land och botten rengörs fort av
fem duktiga grabbar. Därefter målar Janne botten mellan regnskurarna
och det går bra, eftersom det är varmt och torkar upp fort.

15 oktober 2010
I morse åkte vi med marinans minibuss till Colon, för att storhandla.
När man handlar för minst 300 dollar på Rey (=ICA), så skjutsar dom
hem kunder och varor gratis. Personalen paketerar alla varor och bär ut
dem till bilen. Bra service! Vi hade hört att det skulle finnas Abbas sill
och kaviar där, men har inte hittat det tidigare förrän idag. Sill är något
man längtar efter ibland.
När vi väl kommit till båten och börjat att lasta ombord varorna, fick 
jag syn på krokodilen alldeles intill båten och lyckades den här gången,  
att fånga den på bild.   

21 oktober 2010
Vi har inte bara sett krokodiler här i marinan, idag fick vi även se
en sjöko (manater) på nära håll. Det var en imponerande syn.
Det är stora däggdjur, drygt 4 meter långa och kan väga mer än
1000 kg. Hade inte kameran till hands, men bifogar en bild från
Wikipedia.

23 oktober 2010
Vid niotiden på morgonen lämnar vi Shelter Bay Marina för att
segla till Rio Chagres. Segla blir det inte utan motorgång, för
havet är, som så många gånger tidigare, spegelblankt.
Det är 7 nm till mynningen på floden och sedan är det 6 nm upp-
för floden till dammen.

Rio Chagres är en av världens viktigaste floder. Den dämdes upp
1910 för att skapa Gatun sjön, som skulle leverera vatten till  
slussarna i Panamakanalen.
Det är den enda floden i världen som rinner ut i två oceaner.

Nära mynningen möter vi en amerikansk segelbåt, som är på väg
ut.
Det är en enorm upplevelse att fara uppför floden och genom
djungeln, det är som att befinna sig i filmen Afrikas drottning till-
sammans med Humphrey Bogart.

Vi hör och ser massor av djur. Ett gäng med vita fåglar följer med   
en bit utefter strandkanten, verkar nyfikna på oss.Vi ser många  
vackra fjärilar, däribland en stor, otroligt vacker indigoblå fjäril,
gröna papegojor, krokodil och hör apornas vrål.
Vid ett tillfälle får vi följe av massor med amerikanska svalor.
Då hör jag vad Patricia, ombord på fiskefartyget Vreeland, berättade
för oss om sin vistelse här. Det var som i Hitchcocks film Fåglarna.
Hela deras fartyg blev invaderade av svalorna, en del flög in i
fartyget, det var ett helsike att få ut dem och en del överlevde inte
strapatserna.
På väg upp mötte vi också två mindre båtar, som gör flodturer med
turister.

Då kommer dom omtalade amerikanarna flygande i mängder och
jag säger till Janne, att jag vill inte ha det som Vreeland.
Vi plockar fram ugnsfolie, klipper i remsor och hänger upp på
strategiska platser på båten. Det ser ut som om det fungerar rätt bra.
Ingen massinvasion av svalor, förutom de allra modigaste som vill
ha en bra utkiksplats för att se var maten (insekterna) befinner sig.
Svalor är ju så söta, men om det blir som i Hitchcocks film, är det
inte så kul.

Tarponklubben har sitt hus här. Under veckoslutet har många fiskare
gett sig ut på floden, för att försöka att få en tarpon på kroken.
Tarponen kan bli 1-2 m och uppnå en vikt på 100 kg. Den är känd för
att slåss till sista blodsdroppen, så det är säkert ett spännande äventyr  
för dom som fiskar.
Vi har inte sett någon tarpon, men hört väldiga plask många gånger
och förmodar att det kanske kan vara dom som är i farten.
Från ankringsplatsen ser vi skorstenarna på fartygen som slussar,
ser och hör bilar och bussar som kör på dammvallen.  
Härifrån kan man också ta bussen till Colon.
Måndag morgon flyttar vi oss en bit längre ned i floden, vi är lite för
nära civilisationen.
                                   
På väg mot ankringsplatsen, ser vi två segelbåtar till som ligger för
ankar en bit längre bort. Senare på dagen kom dom med sin jolle
och hälsade på, det visar sig att det var två amerikanska par.
Ett av paren har vi träffat tidigare i Kuna Yala.

Vi vaknar varje morgon till fågelkvitter, apornas läten och ser 
krokodiler på jakt efter föda.
Har tyvärr inte sett några apor, men en finns alldeles i närheten.
Janne har pratat med den, på apors vis. Den blev nog lite konfunderad
och undrade säkert vad det var för ny art som flyttat hit.
Den hör av sig lite då och då och det tycks som om den förväntar sig  
att Janne ska svara.

Innan järnvägen byggdes utmed kanalen, kom många pionjärer den
här vägen för att söka lyckan på västkusten i USA. Dom lade till vid
kajen intill Fort San Lorenzo, gick genom regnskogen till Stilla Havet
och fortsatte därefter med båt igen, till Kalifornien och Alaska.

I dessa klimatområden (i stort sett från Colombia) är det ofta blixt,
dunder och skyfall. Här har det blixtrat och dundrat några nätter, så att
det blivit ljust som på dagen och i båten har vi känt vibrationer i
samband med detta. Det är en fantastiskt att uppleva dessa krafter
i naturen.
Efter en vecka i djungeln far vi vidare i morgon bitti.
Destination Bocas del Toro.

Idag såg Janne när en tarpon hoppade vattnet, jag hörde bara plasket.